Är det inte konstigt att alla dåliga saker alltid krockar samtidigt?
Fast jag måste erkänna att Melz förgynnar min dag ganska bra.
Säbb får mig att bli riktigt glad.
Cabbe vet hur man får folk att tänka på annat.
Jose skickar alltid bra låtar som får mig att tänka om.
Micha visar att det faktist finns någon med samma intressen som mig.
Pandis får mig att tycka jag är duglig.
Clara får mig att chilla som fan, hon är en av dom flummigaste.
Och alla vänner jag inte nämnt, ni får en verkligen att ta det där extra steget för att komma i mål.

Jag har från botten rest mig upp pågrund av er.
Och jag vill även tacka min familj som också är ett sådant berg.

2 månader utan pappa.
2 månader fylla av sorg.
2 år utan Erika.
2 år saknad vänskap.
och det bygger upp 2 år och 2 månader av sorg.
Snart 3 år Erika, tre fucking år.

Jag måste säga hur shockad jag är, jag förstår inte.
Har dom verkligen försvunnit alltså?
Bara sådär?
Poff.

Jag ska lyssna mig ur den här situationen med min favorit musik.

Tack för allt, / Dani.